Varmkorvens ursprung finns i Tyskland där en slaktare vid namn Johann Georgehehner någon gång under 1600-talet började producera en korv som gavs smeknamnet dachshund (sv. tax).
Det finns dock belägg för att man i Tyskland redan under medeltiden åt korv med bröd.
Det första korvståndet öppnade 1871 i New York.
Man kan tänka sig att det var tyska immigranter som fört med sig korven där smeknamnet snabbt översatts.
Läs även: Laga surkål, korv och potatis
26 år senare, på Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897, fick svenskarna för första gången smaka på varmkorv.
Ett hundratal spektakulära byggnader och paviljonger uppfördes och fylldes under sommarmånaderna med allehanda utställningsföremål av 3 722 utställare.
När utställningen stängdes hade 1,5 miljoner besökt området på Djurgården i Stockholm.
Brödet tillkom inte förrän under världsutställningen i St. Louis, USA, 1904.
Läs även: Variationer av varm korv
Där serverades varmkorv och för att kunna hålla i den varma korven fick besökarna låna vita handskar.
Under sent 1920-tal dyker ordet korvgubbe upp i det svenska språket, vilket tyder på att korvkioskerna fått fäste.
År 1942 inrättas Sveriges Korvhandlares Riksförbund.
Från 1940-till 1960-tal ökar populariteten alltmer för varmkorven.
En trolig orsak är att det är efter det andra världskriget som den amerikanska kulturen slår igenom.
Läs även: Utforska korv- och äggrecept
Samtidigt blir varmkorvsindustrin hårt åtgången av myndigheterna som vill reglera, förbjuda och styra upp verksamheten.
Krav ställdes på bestämda öppettider, priser, menyer och utformning av kioskerna/vagnarna.
Korv är trendigt.
Till och med trendigare än surdeg.
Korv är också kamp.
Det visade folket i Dalby.
I år är det 116 år sedan de första korvgubbarna dök upp i Sverige.
Då var gubbarna kvinnor som sålde varmkorv med mos för 20 öre.
Korv och korvkiosker får nog anses vara en del av den Svenska ur-kulturen.
Vem minns inte gatuköket från uppväxten?
Det var en given samlingspunkt på kvällarna.
I min barndom kostade korv med bröd en och femtio.
Dyrt för 13-åringar som hankade sig fram på veckopeng.
Korvkioskens storhetstid var förmodligen på 1970-talet.
Då hade gubbarna med låda på magen eller i små trähytter ersatts av påkostade plåtbungalows med toalett, rinnande vatten och stekbord.
Sedan började korvens kräftgång.
Pizzan hade gjort entré, liksom Kebaben.
McDonalds slog upp de första portarna.
Korvdöden började.
Kiosker slog igen.
Fast efter det har korven definitivt kommit igen i en andra våg.
Lokala charkuterister gör numera kvalitetsprodukter, hemstoppning är på modet och från omvärlden har vi fått in nya kryddstarka varianter.
Märkligt nog har bensinmackarnas kamp för överlevnad gett slaktrester i skinn en rejäl skjuts framåt.
Mackarna har dessutom anammat forntidens begränsade utbud.
Korvutvecklingen finns beskriven i en rad böcker.
Bland annat Korv, mos och människor från 2004, av Leif Eriksson.
Korv har funnits i århundraden.
Men om man tittar på korven som snabbmat så lär det första korvståndet ha öppnats i New York 1871, av en tysk immigrant.
26 år senare hade korvgubben hittat fram till Sverige, konstaterar Leif Eriksson.
År 1900 hade korvgubben slagit igenom på allvar och det kunde stå tre, fyra försäljare på samma torg.
Utrustningen var enkel.
I trottoarätandets barndom fanns inte korvbröd.
I Amerika lånade korvgubbarna i stället ut vita handskar till kunder som inte ville söla ner fingrarna.
Men ganska snart kom man på att en vanlig brödskiva, vikt på mitten, kunde fungera som hölje.
I Sverige slog statsmakterna tidigt klorna i korvnäringen.
1908 bestämdes att plåtlådan inte längre fick ställas ner direkt på gatan.
Lösningen blev axelrem eller barnvagnshjul.
I inledningen var det charkuterifirmor som skickade ut korvgubbarna.
