Att äta julbord är en tradition som följt oss ända sedan vikingatiden då uttrycket ”dricka jul” myntades.
Under medeltiden kom det kristna julfirandet till Sverige, och i och med att det var en romersk-katolsk sed fastade man under advent.
Det innebar ett förbud mot att äta kött, och middagen bestod i stället av lutfisk och gröt.
Under dagen serverades ofta dopp i grytan mellan alla sysslor på gården och i hemmet.
Läs även: Laga surkål, korv och potatis
Fastan bröts först på juldagen (längre fram i tiden troligen på julaftonskvällen) då man äntligen fick frossa i kött av olika slag.
Under decennierna runt sekelskiftet 1900 förstärktes hemtrevnadsidealet och därmed önskan om den perfekta julen.
Huvudrätter som lutfisk, dopp i grytan och gröt var redan traditionella vid det här laget, men nu började husmodern duka fram allt fler dekorerade och pyntade smårätter på julbordet.
Genom åren har det diskuterats vilka maträtter som ansetts höra till julbordet och en rad maträtter har tillkommit.
Läs även: Variationer av varm korv
Julskinka, kalvsylta och julkorv är exempel på rätter som förekommit längst på julbordet.
Straxt efter första världskriget började det kommersiella julbordet serveras på restaurangerna en eller ett par söndagar före jul.
Hur kommer det sig egentligen att det är just till jul vi vill äta risgrynsgröt, rödbetssallad, Janssons frestelse och skinkmacka med senap?
Julbordet kan lätt ses som en kavalkad av vår mathistoria.
De flesta åt gröt och saltad fisk året runt.
Läs även: Utforska korv- och äggrecept
Höjden av lyx var att låta en smörklicka sakta smälta ner över gröten.
Bland de äldsta inslagen på julbordet hittas dopp i grytan, grisfötter och sylta.
Men alla tre rätterna blir allt mindre populära.
Under första delen av 1900-talet utvecklades charkuteriindustrin med julkorvar, leverpastejer och prinskorvar.
Under 1900-talets andra hälft förvandlas julaftonsmiddagen från en 3-4 rätters sittning till att bli en enda stor julbuffé.
I vår moderna tid fasas sakta men säkert gamla rätter som lutfisk, sylta och grisfötter ut.
Kanske är det konsistensen, mjukt och lite slemmigt, som inte faller oss i smaken.
Men dofterna och smakerna vill vi behålla så julkryddningen förs över till mer moderna rätter.
Sill och potatis kan tyckas typiskt för julbordet, ja midsommar också, men saltad sill och potatis var länge vardagsmat och förknippades inte alls med festmat.
Redan på senmedeltiden fanns en torrare variant av kryddsillen men bara på högreståndesborden eftersom kryddorna kom från andra sidan jorden.
Tidigare var socker en lyxvara som få hade råd med.
Dopp i grytan tillhör en av de äldsta rätterna på julbordet och sträcker sig så långt tillbaka som till 1000-talet.
Skinkan kom förvisso från den slaktade julgrisen, som bara de mer bemedlade hade råd med, men saltades ner och sparades oftast till midsommar.
Att spara några grisar från höstens storslakt och slakta dem lagom till jul för att ätas färsk var en stor lyx.
Julkorven tillhör en av de äldsta rätterna på julbordet.
Men med tiden har den ersatts av prinskorven.
Gravad lax har förekommit i Sverige sedan 1600-talet.
Beredningen av lutfisk kan spåras ända tillbaka till senmedeltiden.
Under vintern var det svårt att få tag i färsk fisk varför man lutade av den.
Köttbullar anses som helt och hållet svenskt av många.
Men det finns varianter av köttbullar i stort sett över hela världen.
Att mala kött är en ganska modern företeelse men tidigare finskar man kött för att kunna använda de lite sämre och segare delarna.
Janssons frestelse fick sin nuvarande form runt förra sekelskiftet.
Pepparkakans historia är riktigt lång men svår att bekräfta.
De första dokumentationerna i Sverige är från 1300-talet.
I noteringar från Vadstena kloster kan man läsa att peppar användes som ingrediens i pepparkakor på 1400-talet.
Lussekatt, lussebulle, lussekuse, saffranskuse eller julkuse, förr även kallad dövelskatt eller dyvelkat.
Ja, kärt barn har verkligen många namn.
Lussebullens ursprung har flera förklaringar.
En sägen från 1600-talets Tyskland berättar att djävulen, utklädd till katt brukade slå barn.
Jesus, i sin tur utklädd till ett barn, delade ut bullar till de barn som var snälla.
Djävulen som även kallas Lucifer sägs då ha gett namn åt Lussebullarna.
Risgrynsgröt kokades redan under medeltiden.
Men bara för de rikaste eftersom risgrynen importerades.
Under efterkrigstiden var Sverige självförsörjande på socker vilket gjorde att julgodiset raskt ökade i popularitet.
Tidigare bestod julgodiset mest av äpplen och nötter.
Glöggen har medeltida anor och dess motsvarighet finns i flera länder.
Ja till och med de gamla grekerna och romarna kryddade sitt vin.
