Fagerhult är nog Sveriges mest världsberömda ort. Orten ligger längs väg 195 på Vätterns västra sida och tillhör Habo kommun. Drygt tre decennier senare finns samtliga avsnitt tillgängliga i SVT:s Öppet arkiv, något som gjort det möjligt för nya generationer att upptäcka en tidskapsel av tidig 1990-tals-TV där skog, studsare och samhällskritik möttes i ett och samma myggsurr.
Programmet och dess profiler
Långt innan dess Leif GW Persson blev en hummande mysgubbe med fäbless för flickmord i SVTs ”Veckans brott” var han med i ett annat tv-program. Det hette ”Grabbarna på Fagerhult” och leddes av Persson, författaren Jan Guillou och journalisten Pär Lorentzon. Men det intressanta med produktionen är inte deltagarnas stora egon, det eftertänksamma snacket framför brasan, de extremt krystade matlagningsinslagen eller ens Guillous folkhemspoetiska voice overs till bilder på älgar i vinterdis.
Mottagandet var polariserat. Somliga älskade den långsamma takten och den råbarkade humorn; andra tyckte att serien romantiserade jakt och förstärkte en smått föråldrad machobild. Debatten bidrog bara till att cementera programmets rykte. Populariteten ledde vidare till best-sellrarna Stora machoboken (1990) och Grabbarnas kokbok (1992), där samma blandning av recept, skrönor och ”grabbiga” råd förädlades i tryck.
Estetik och stil: jaktfarbrorn och klädseln
Aldrig förut har det producerats en så ogenerad hyllning till bomullsskjortor, regntäta västar, slitstarka byxor och jackor i röd-svartrutigt ulltyg. Jaktfarbrorn återfinns i kranskommunernas ytterområden och i skogsrik glesbygd - alltså i princip överallt i Sverige bortsett från havsbandet. Stilen är funktionell och går i varma höst- och vårskalor. Närhelst du befinner dig på ett rimligt avstånd från Gekås eller en Jaktiabutik kommer du garanterat att stöta ihop med en Jaktfarbror, som namnet till trots inte alltid är jägare.
Läs även: Variationer av baconris
Jaktfarbrorn hyser ett illa dolt förakt mot den svenska överklassens betydligt mer brittiskt inspirerade jaktutstyrsel, som har en formalitet som han anser inte hör hemma på blöta myrar eller i älgtorn. Men detta hindrade inte Leif GW från att beställa en överrutad tweedkavaj när han blev godsägare i Södermanland. Don efter person, alltså. Och efter klass.
Recepten: enkel, rustik mat för riktiga karlar
Förutom jakt, mygg och prat framför brasan innehöll programmet matinslag som fångade programmets anda: rustik, enkel och ibland högst manlig. Med sådana påhittiga inspiratörer omkring sig behöver man ingen hjälp.
Jägarsmörgås - 3 ingredienser
En smörgås för riktiga karlar enligt Leif GW Persson med sötlimpa, extrasaltat smör, falukorv och senap.
| Ingredienser | Portioner |
|---|---|
| 1 sötlimpa, bageribakad 1 förp smör, extrasaltat 1 falukorv, ej dietvarianten | 3 portioner |
Gör så här: Fatta sötlimpan över ryggen med vänster hand. För kniven med höger. Stöd limpan mot bröstet och skär av skivan med en lugn och väl avvägd cirkelrörelse. Spetsa och lägg ner i samma rörelse. Passa bröstmuskeln.
Läs även: Rustikt bröd från Kungsörnen
Skär av smöret (givetvis direkt ur paketet som bör vara ryggsäckssvalt för att ge tillräckligt tjocka skivor) genom att fatta kniven i höger hand, smörpaketet i vänster och föra bladet över smöret och mot höger tumme. Lägg smörbitarna på limpskivan och passa tummen.
Falukorven fattas runt om med vänster hand (det klarar även en kontorist), kniven med höger hand och höger tumme på baksidan av korven medan eggen förs i riktning mot tummen. Avsluta med spetsning enligt tidigare beskrivning och lägg på skivorna enligt taktegelprincipen. Är man mitt i limpan ryms det gott och väl fyra skivor.
Köttgryta à la grabbigt
För att väga upp för det förra lite metrosexuella inlägget med Helgeflundra och lök, upplagt som en annan botanisk trädgård, kommer här en köttgryta som skulle fått grabbarna på Fagerhult att framstå som okyssta sissies. Med Sofia borta, finns det dessutom tillfälle att göra något extra manligt köttigt. Jag behöver inte anstränga mig med uppläggning, tillbehör eller att duka fint. Det blir bara jag och min köttgryta.
En välmelerad och kaxig bit högrev skärs ner och steks på tills ytan blir lagom krispig. Stek i olja som klarar högre temperatur än smör så blir det jättebra. I hög panna har jag sedan tillsammans med köttet i en himla massa kryddor, rester ifrån grönsaksförrådet, dijonsenap, chiliflarn, vitlök, kalvfond, tomatpure, vitlök och vatten. Det blir många smaker och närmast lite som en roadmovie av Almodóvar.
Mängder har jag ingen aning om, det är inte alls noga och ska liksom bara koka med och ge smak åt köttet. När köttgrytan fått koka under lock i två timmar, placerar jag mig i soffan med en gaffel. Framför TV:n fiskar jag sedan upp de munsstora bitarna av mört och saftigt högrev. Salladsblad, tomater, gurkbitar och allt annat som inte ger kärlkramp glömmer jag lyckligtvis kvar i kylskåpet. Självklart dricker jag öl till. Norrlands Guld Ljus och direkt ur flaskan.
Läs även: En guide till Vit Chokladmousse med Hallon
Relationer bakom kulisserna
De är två av Sveriges mest uppburna författare och en gång i tiden var Leif GW Persson, 75, och Jan Guillou, 76, goda vänner. Men det var då. I SVT-dokumentären Den överlägsne journalisten, som handlar om Jan Guillou, tas splittringen upp. Leif GW Persson berättar där att han ofta får frågan om deras relation och hur den ser ut i dag.- Nej, jag är inte ovän med honom. Vi ses inte, det är något annat, säger han i dokumentären.
I början av 1990-talet jobbade de ihop, och gjorde bland annat tv-programmet Grabbarna på Fagerhult och skrev Stora machoboken ihop. Men sedan hände något som gjorde att de gick skilda vägar. Vad det handlade om avslöjas inte i dokumentären.- I Leif GW:s fall handlar det om någonting annat som jag inte tänker tala om, säger Jan Guillou. Han får sedan frågan om när vänskapen tog slut. Han tänker då några sekunder innan han svarar:- Femton år sedan eller något.
Det verkar dock som att mycket av bråket handlar om att de är konkurrenter inom skrivandet. Leif GW Persson vill nämligen framhålla sina kvalitéer som författare.- Jag är också bra på att skriva, ska du veta. Och jag har sålt en jävla massa böcker, säger kriminologen. Kristina Hedberg, som gjort dokumentären, frågar då om det är en tävling de båda emellan.- Ja, ibland blev det så faktiskt. Och det är barnsligt, men grabbar är på det viset, svara Leif GW Persson.
Jan Guillou förstärker den bilden och menar att den gamle vännen inte respekterar honom som författare.- Han anser att vi förhåller oss till varandra som Shakespeare och Åsa-Nisse. Och det är då ingen tvekan om vem av oss som är Shakespeare, säger Guillou. Därefter går han till hård attack mot Leif GW Persson.- Han har vänner så länge han kan tjäna pengar på de vännerna. När den möjligheten upphör så upphör vänskapen, säger Jan Guillou. Han är tyst ett tag innan han tillägger:- Han kallar det för utvisningsbåset. När han inte är nöjd med en vän så blir det utvisningsbåset.
Kristina Hedberg ifrågasätter detta och menar att hon inte alls fått den uppfattning från sin intervju med Leif GW Persson.- Nej, men han ljuger ju nästan alltid, svarar Jan Guillou. Några fina ord mellan de gamla vännerna sägs dock.- Han är den där gammeldags typen som kan gå genom eld och vatten för sin övertygelse skull. Så han har många positiva sidor, det är ingen fegis.
Kulturhistoriskt värde och eftermäle
Programmet blev en del av populärkulturen med både positiv och negativ efterklang. Populariteten ledde vidare till best-sellrarna Stora machoboken (1990) och Grabbarnas kokbok (1992), där samma blandning av recept, skrönor och ”grabbiga” råd förädlades i tryck. Drygt tre decennier senare finns samtliga avsnitt tillgängliga i SVT:s Öppet arkiv, något som gjort det möjligt för nya generationer att upptäcka en tidskapsel av tidig 1990-tals-TV där skog, studsare och samhällskritik möttes i ett och samma myggsurr.
Programmet cementerade en särskild bild av svensk jaktkultur, klädstil och manlig gemenskap - en bild som fortfarande diskuteras och ifrågasätts i dag.
