Att mjölka en ko för hand är en gammal och praktisk färdighet som fortfarande används i hushåll med en eller två kor, och processen kan vara både metodisk och individuell beroende på djurets vana och beteende. När man mjölkar bör man sträva efter att ha fasta rutiner, att göra likadant varje gång för att kon ska ha en lugn och trygg miljö.
Förberedelser och djurens välbefinnande
Kon måste vara lugn innan du börjar, det underlättar även om den är van vid dig och att bli berörd. Om kon får ha sin kalv framför sig så blir den oftast lugnare. Kon måste även vara fastspänd på bås så att hon inte lär sig att hon kan gå undan när det blir obehagligt. Naturligtvis måste även kon vara van att stå fastspänd.
I början ville korna gärna försöka flytta sig lite och sätta benet i vägen när jag skulle mjölka men efter några dagar gick det jättebra. När det sedan är dags att mjölka henne kan det vara bra att binda upp henne med kort bindsle. Jag har kort bås och brukar knyta fast kvigans halsrem i inredningen så att hon inte kan springa fram och tillbaka i båset.
Det är viktigt att mjölka med hela handen. När man handmjölkar sitter man på en pall och mjölkar i en hink. Är kon orolig kan det vara bättre att ha ett mindre kärl att mjölka i och sedan hälla över mjölken i en hink som står på behörigt avstånd.
Läs även: Recept och tips
Rengöring och stimulans före mjölkning
Magen och benen torkas av med en ren trasa. Juvret tvättas försiktigt ut med varmt vatten och torkas torrt. Juvret tvättas ofta med ljummet vatten och en ren trasa innan mjölkning. Detta görs både för att rengöra juvret, men också för att stimulera mjölkkörtlarna att ge mjölk i spenarna.
Innan du börjar mjölka måste du skapa en lugn miljö: undvik höga skrik, plötsliga rörelser, stäng dörren, strök kon. Innan du mjölkar kon måste du göra lite massage. Den består i att lätt stryka över juver och bröstvårtor samtidigt som den stimulerar den effektiva leveransen av mjölk. Genom att stryka och röra spenarna uppnås samma effekt, och detta kallas att smälta upp.
Handmjölkningstekniker
Det finns två metoder för handmjölkning: fingrar och nävar. Ett mer skonsamt och effektivt sätt är med nävar. Fingermjölkning kan skada bröstkörteln eller bröstvårtan. Denna metod används för dosering eller för slutmjölkning.
Mjölkar med nävar och två händer. Bröstvårtan grips med fem fingrar, med tummen över pekfingret. Komprimering av nippeln utförs med en jämn rörelse från topp till botten. Då är näven urknuten, mjölken rinner in i bröstvårtan igen, knytnäven är knuten. Mjölkningen ska göras med båda händerna samtidigt och knyter nävarna i tur och ordning.
Läs även: Gör din egen choklad
Det handlade om att mjölka snabbt, så att mjölken susade i spannen eller hinken. Och att nypa mjölk (mellan två fingrar).
Praktiska tips vid handmjölkning
- De första mjölken sipprar mjölkas separat för att kontrollera dess kvalitet.
- Mjölkningsprocessen får inte avbrytas - mjölkproduktionen kan stoppas.
- När man väl börjar mjölka får man vara beredd på att kon kan sparka och det är lätt att bli göra illa sig om man inte är försiktig.
- Jag brukar undvika sparkbågar, tycker ofta att korna blir vildare av sådana.
- Är kvigan oregerlig kan det också fungera att sätta på henne en grimma och binda upp huvudet högt.
Mjölkning efter kalvning och att mjölka in kvigor
Man börjar mjölka en ko när den fått sin första kalv. Då underlättar det förstås om kvigan är van att man rör vid juvret. Man kan väl inte säga att man lär den bli handmjölkad på annat sätt än när man mjölkar med maskin (även maskinmjölkade kor mjölkar man ur den första mjölken för hand) mer än att kon trivs med folk och vänjs att stå still och lugn när man mjölkar.
Jag har lärt mig att när kon är nykalvad ska man bara mjölka så mycket att det räcker till kalven (och kanske lite till sig själv att stoppa i frysen!), totalt 3-4 liter. Vid andra mjölkningen mjölkar man lite mer, men först 3:e dagen bör man mjölka ur helt. Man brukar räkna med att 5:e dagen, när man har mjölkat ur allt minst två gånger, först då är det ”riktig” mjölk.
Det är inte alltid så lätt att mjölka in en kviga, om man inte har vanan inne. En god början är att kvigan är väl hanterad och van att vara uppbunden. Borsta och klappa henne och vänj henne vid beröring över hela kroppen och stryk henne varje dag inför kalvningen med handen under magen och över juvret så att hon blir van vid detta.
Det brukar i vanliga fall ta en vecka eller två att mjölka in en bångstyrig kviga. Det handlar som sagt om att visa vem som bestämmer. Är kvigan mycket bångstyrig går det också att använda nosbrems. Man kan även binda upp ett framben eller använda spännband bakom frambenen och spänna åt.
Läs även: Hemgjord pasta: steg för steg
Eftermjölkning: inspektion och skötsel
I slutet av mjölkningen undersöks juvret och spenarna med avseende på sprickor och skador, torkas av med en ren trasa och smörjs med vaselin. Direkt efter mjölkningen desinfekterar jag alltid spenarna med Juver dip (desinfektionsmedel för mjölkkor).
När det kommer sparsamt med mjölk ska man kontrollera om juvret är urmjölkat, genom att massera det. Ibland kan maskinen ha klämt åt spenarna varvid jag brukar släppa in lite luft och därefter tynga ner spenkopparna lite nedåt/framåt samt massera juvret i någon minut om det behövs. Jag tar därefter av maskinen.
Vanliga problem och hur man hanterar dem
Kor med oregelbunden juver och spenstruktur är vanliga. I sådana fall blir mjölkprocessen svår för både djuret och jordbrukaren. Det finns några vanliga problem:
- Juver och bröstvårtor är täckta med vårtor. Med en sådan patologi bör mjölkningen vara mycket försiktig, den drabbade bröstvårtan kan skada, den kan sparka och hålla sig borta från den.
- Bröstvårtorna är för tunna eller för korta. Detta problem är relevant när man använder en mjölkningsmaskin.
- Stor juver. En konventionell apparat klarar inte sådana volymer.
För handmjölkaren gäller att man vid svullnad ibland måste mjölka med tumme och pekfinger. Det kan underlätta om man fuktar spenen med mjölk. När man mjölkat färdigt bör man massera juvret, gärna med kamfersalva eller Helosan. Svullnaden brukar då gå ner fortare, även om det kan ta flera veckor innan den försvinner helt.
Mjölkningsfrekvens och hälsa
Antalet mjölkningar per dag beror på flera faktorer. Under de första dagarna efter kalvning bör kor, särskilt kvigor, mjölkas 4 gånger om dagen. Två veckor senare kan du byta till mjölkning tre gånger om dagen. Det mest optimala intervallet mellan mjölkningarna är 8 timmar. Sex månader efter kalvning kan du byta till två gånger mjölkning.
Regelbunden mjölkning av hög kvalitet är en av de viktigaste faktorerna för korens produktivitet. Om mjölkningsregimen bryts, sjunker mjölkproduktionen. Den vanligaste sjukdomen är mastit, en inflammation i bröstkörtlarna med purulent urladdning.
Praktiska rutiner och kontroller
Jag brukar börja med att ge kon lite kraftfoder så att hon får trevlig sysselsättning. Därefter tvättar jag juver och spenar med varmt såpvatten och torkar torrt med papper. När detta är gjort mjölkar jag ett par strålar ur varje spene i ett så kallat kontrollkärl - då ser jag att mjölken ser frisk ut och inte har flock eller klumpar, vilket kan tyda på juverinflammation.
Mitt kontrollkärl är en enlitersbehållare av plast med en svart skiva i som gör att det är lätt att se eventuella förändringar i mjölken. Jag använder den alltid till alla mina kor för kontroll av mjölken, så att jag upptäcker om kon har en mastit på gång. Genom detta förfarande sätts också nedgivningsreflexen igång innan det är dags att hänga på mjölkmaskinen.
Säkerhet och hantering
När man väl börjar mjölka får man vara beredd på att kon kan sparka och det är lätt att bli göra illa sig om man inte är försiktig. Skulle kvigan sparkas och vara bråkig hänger jag på en sparkbåge. Det gäller att ställa in den ordentligt och hålla emot. En del kor blir helvilda då sparkbågen hängs på och hoppar upp mot taket.
Om kon inte tillåter henne att närma sig henne och när hon försöker mjölka börjar hon slå och rycka, kan du knyta bakbenen med ett rep. Om det är farligt att närma sig bakifrån används ett annat trick - en slinga kastas över frambenet. Den andra änden av repet är bunden så att benet är i luften. Ko tappar stöd och lyfter inte bakbenen, kan inte sparka.
Varför handmjölkning fortfarande kan vara relevant
Om du vill ha en hushållsko kan det vara enklast att köpa en ko som redan är van att bli mjölkad, då får man mycket på köpet. Man får en ko som är van att hanteras, van vid mjölkning och förhoppningsvis en snäll, lugn och frisk ko. Det är också vanligt att bonden har en mjölkrobot, men för mindre besättningar är handmjölkning ett praktiskt och personligt alternativ.
Det är några tankar jag har rörande mina erfarenheter av mjölkning. Kanske kan de vara till nytta för någon som vill mjölka sin ko. Bra böcker att läsa är bl a Mjölkkor, Lantbrukets husdjur m fl.
