Ett av andra världskrigets mest framträdande karaktärsdrag var terrorbombning av civilbefolkningen med målet att knäcka motståndsviljan. Militära teoretiker förstod tidigt att flyget skulle förändra kriget i grunden. Naivt trodde man att enstaka bombanfall skulle kunna knäcka ett lands motståndsvilja - när verkligheten var precis tvärt om.
Under andra världskriget genomgick bombkriget en betydande utveckling. Det fälldes miljontals bomber över både militära och civila mål. Förlusterna var stora - både bland de nedskjutna bombplanen och de som blev offer för bombraiderna på marken.
Hamburgs strategiska betydelse och industrimål
Hamburg kom som Tysklands ledande hamnstad och som industricentrum med bland annat krigsvarv att bli attackerat genom hela kriget. Den stora hamnen, varven och andra industrier gjorde att det fanns gott om militärt motiverade mål i staden. Det stora varvet Blohm + Voss var Hamburgs viktigaste krigsindustri. Varvet hade byggt större örlogsfartyg som den tunga kryssaren Admiral Hipper och slagskeppet Bismarck före och under de första krigsåren, men under senare delen av kriget koncentrerade varvet sig på att producera ubåtar. Varvet byggde 224 ubåtar under kriget, främst Typ VII men senare i kriget även Typ XXI. Andra varv som Deutsche Werft producerade 113 ubåtar främst Typ IX. Howaldtswerke producerade 33 ubåtar av Typ VIIC. H. C. Stülcken Sohn, Hamburg var ett fjärde stort varv.
Allierade bombningar: från inledande räder till Operation Gomorrah
De allierades terrorbombningar av Nazitysklands städer började på allvar 1942. Kvällen den 20 maj 1942 chockerades hela Tyskland. Mer än 1 000 brittiska flygplan vräkte 2 000 ton bomber över Köln. Sedan följde andra städer. Hamburg till exempel hade knappt hunnit hämta sig från den första bombräden förrän 722 bombare slog till igen.
Läs även: Res med nattåg till Innsbruck
Den 25 juli 1943 anföll de västallierade staden Hamburg, anfallet var då den mest massiva attacken i flygkrigets historia. Britten Arthur Harris som var ansvarig för operationen valde kodnamnet Operation Gomorra efter den bibliska stad som förstördes av eld och svavel på grund av sin lastbarhet. Under nio dagar anfölls Hamburg. Attackerna skapade en eldstorm "en eldtyfon som aldrig skådats tidigare, mot vilken varje mänskligt ingripande var utsiktslöst." rapporterade Hamburgs polischef.
Natten mellan den 24 och 25 juli sände Bomber Command 791 tunga bombplan mot Hamburg i operationens första anfallsvåg. För att störa den tyska nattjaktens möjligheter att avvärja anfallet satte man för första gången in remsor för att förblinda de tyska radarstationerna. Utan radarstationernas hjälp hade den tyska jaktstridsledningen svårt att leda in nattjaktplanen mot de anflygande bombplanen. Hela 306 plan kunde fälla sin bomblast inom en halvmil från riktpunkten.
Natten mellan den 27 och 28 juli kom det fatala fjärde anfallet. 722 av 787 brittiska bombplan släppte sina bomber över målet. Klockan 23.40 den 27 juli gick flyglarmet och klockan 00.55 började de första målmarkeringsbomberna falla över stadens östra delar. Dessa följdes snart av sprängbomber och brandbomber, sprängbombernas syfte var att öppna upp husen för de lättare brandbomberna som fälldes.
Bomberna föll ovanligt samlat över ett område på 4,5 kvadratkilometer i stadsdelarna Hammerbrook, Hamm, Borgfelde och Rothenburgsort. Den samlade bombfällningen gjorde att de enskilda brandhärdarna växte samman till en sammanhängande eldstorm som gradvis spred sig österut. Natten mellan den 29 och 30 juli kom de avslutande femte anfallet när 786 brittiska bombplan anföll staden igen.
Läs även: Helsingborg till Hamburg: En detaljerad resplan för bil
Konsekvenser i mänskliga termer och materiell förstörelse
Mellan 40 000-50 000 personer dödades och 40 000 skadades under dessa bombräder mot Hamburg. De fem bombanfallen krävde 44 600 civila dödsoffer, varav 2000 kroppar aldrig återfanns. 37 214 skadades så svårt att läkarvård behövdes. 56 procent av Hamburgs bostäder, 253 400 förstördes med följd att 900 000 människor blev hemlösa.
Bomberna dödade och skadade såväl nazister som motståndare till nazisterna. Dödssiffran var ungefär densamma som de tyska bombattackerna kostade den brittiska befolkningen under hela kriget. Under de allierades flygräder mellan 1940-1945 dödades över 500 000 tyskar och ännu fler skadades.
Efter en inventering fann man att 436 offentliga byggnader, 580 industribyggnader, 379 kontorsbyggnader, 2632 affärer, 197 polisstationer och brandstationer hade förstörts. De som dödades i attackerna begravdes i massgravar på begravningsplatsen i Ohlsdorf.
Effekter på industriproduktion och arbetskraft
Analytiker från United States Strategic Bombing Survey och British Bombing Survey Unit uppskattade att den totala effekten av anfallen innebar förlusten av 1,8 månaders industriproduktion från Hamburg. Fem månader efter anfallen hade produktionen återhämtat sig till 80 procent av nivån före anfallen. Den huvudsakliga effekten av anfallen på krigsindustrin var mer indirekt än själva förstörelsen av industribyggnader.
Den 30 juni 1943 arbetade 634 000 människor i Hamburgs krigsindustri, i oktober samma år arbetade bara 331 300 i krigsindustri. Resten hade dödats, skadats eller evakuerats. Detta visade att Bomber Commands Dehousing-taktik, det vill säga att angripa bostäderna där krigsindustrins arbetare bodde, faktiskt fungerade i ett kortsiktigt perspektiv.
Läs även: Upptäck skillnaderna: Paris och Hamburg
Teknik, taktik och människors upplevelser
Vad som sedan hänt fram till sensommaren 1943 var att tekniken stadigt hade förbättrats. Väl hjälpta av det flöde av finansiella medel som alltid väller fram under krigstillstånd hade brittiska vetenskapare och ingenjörer kläckt fram hjälpmedel som blivit allt fiffigare - som de smala remsor av aluminiumfolie, kodbenämnda "Window", som släpptes i miljontal under räderna och störde ut den tyska radarn; instrument som var allt bättre - som radiosystemet "Oboe" som medgav en allt noggrannare navigering; flygplan som var allt större - som den fyrmotoriga Lancastern som kunde bära en last på 3000 kilo 400 mil; samt bomber som var allt mer destruktiva - som de jättelika kvartersbomber, stålcylindrar på två ton fullpackade med sprängämnen.
Att kriget på detta vis hade urartat till en tävling mellan ett antal stora industriekonomier bidrog starkt till att gränsen mellan militärer och civila kom att suddas ut under det andra världskriget. Detta var något nytt. Istället var det sådana banaliteter som råstyrka och ren tyngd som ytterst avgjorde.
För de som utsattes för bombanfallen var konsekvenserna ofta katastrofala. Bortsett från de direkta fysiska skadorna och dödsfallen ledde bombningarna till omfattande förstörelse av hem, skolor, sjukhus och annan infrastruktur. I städerna väntade folk oroligt på att larmsignalerna skulle ljuda. Under natten sov man påklädd för att snabbt kunna ta sig till skyddsrummen. Äldre och barn placerades först i säkerhet.
Så småningom kom gryningen med den allt genomträngande doften av brandrök. Gatorna röjdes upp. Människorna gick till arbetet. Räderna pågick ofta under en rätt kort tid, sällan mer än en halvtimme. Sedan kunde människorna i skyddsrummen klättra upp i den svidande röken, gå ut på gator färgade av skenet från bränder, där underliga, plötsliga vindar av het, gnistfylld luft rev i deras kläder.
Politiska reaktioner och nazistisk propaganda
Hitler tillhörde de personligheter som drog sig undan från allt obehagligt. Han besökte aldrig de bombade städerna för att försöka ge de drabbade hopp. Joseph Goebbels var den enda nazistledaren som hade modet att besöka de bombade städerna. Senare kom han att välkomna förstörelsen av de gamla vackra tyska historiska städerna. Istället skulle man nu återbygga städerna i nazistisk stil.
Goebbels höll ett tal den 18 februari 1943 i Sportpalatset i Berlin där han pratade om "det totala kriget": "Jag frågar er... Vill ni det totala kriget? Vill ni, om det är nödvändigt, ha det mer totalt och radikalt än det vi idag överhuvudtaget kan föreställa oss?"
Efterkrigstidens återuppbyggnad och minnen
Hamburgs innerstad återuppbyggdes i efter kriget men stadsdelen Hammerbrook återbyggdes inte med bostäder utan blev ett affärsområde. Detsamma skedde med Rothenburgsort där bara en liten andel bostäder återbyggdes och inte heller tunnelbanelinjen byggdes upp. S:t Nikolai-kyrkan förstördes nästan helt under kriget och har likt Gedächtniskirche i Berlin blivit ett antikrigsmonument.
Den vackra gamla staden skadades svårt under andra världskriget och det Hamburg vi ser idag byggdes till stor del upp under efterkrigstiden. De som dödades i attackerna begravdes i massgravar på begravningsplatsen i Ohlsdorf.
Statistik och sammanställning
| Aspekt | Uppskattat antal / effekt |
|---|---|
| Civila dödsoffer i Hamburg | 40 000-50 000 (44 600 enligt vissa källor) |
| Skadade | 37 214 svårt skadade, ytterligare många mindre skadade |
| Hemlösa | 900 000 |
| Förstörda bostäder | 253 400 (56 % av bostäderna) |
| Förlorade brittiska bombplan i Operation Gomorrah | 56 nedskjutna och ytterligare 8 haverier vid landning |
| Industriell produktionsförlust | Motsvarade ca 1,8 månaders produktion; 5 mån efter 80 % återhämtning |
Den historiska debatten om bombningarnas effekt på krigets utgång lever vidare. Bombningarnas effekt på krigets utgång är ett ämne för debatt bland historiker. För de brittiska strategerna var förstörelsen av Hamburg 1943 en efterlängtad triumf. Fram till denna punkt hade bombkriget mot Tyskland gått trögt och fört med sig fler besvikelser än verkliga framgångar.
