Rakt in i krysset. Storsstadspulsen följer med oss in i den minimala lokalen där gäster sitter bänkade runt bardisken och på ett par läktarplatser vid fönstret. Det är trångt men mysigt och stämningen är förväntansfull.
Koncept och upplägg
Sushi Sho öppnade sina dörrar i Stockholm år 2014, och endast två år senare fick den en stjärna i Michelin Guide. Här är konceptet endast omakase-style, vilket betyder att kocken bestämmer rätterna för kvällen, baserat på dagens bästa tillgängliga råvaror. Man sitter oftast framför kocken när hen tillagar rätterna.
Vi går snabbt igenom spelreglerna, smårätter först, därefter risrätter och till sist nigiris. Att välja sakepaketet visar sig vara ett bra beslut redan när den fruktiga och lätt blommiga junmai daiginjo-saken Yamagata Masamune Kikujin möter upp både sälta och sötma i en lätt sojamarinerad hiramasa toppad med finhackad salladslök.
Smårätter och smakkurvor
I nästa munsbit skruvas hettan upp, en poröst frasig rättika, kokt i dashi och med en doft av ponzu, är toppad med en senapsmiso som får pulsen att slå lite snabbare. Det svänger rejält bakom bardisken och vi följer varenda rörelse, lystet väntande på fler smakmässiga fullträffar.
Läs även: Händelser och tjänster i Kallhäll
Och boom! På en djupgrön tallrik samsas silkiga råräkor med abalone och köttigt tuggiga knivmusslor. Vi anvisas att testa de olika bitarna med salt och därefter med soja. Instruktioner varvas med anekdoter och gästerna jobbar för att vartenda litet riskorn som balanserar på pinnarna ska landa i munnen.
Sakeparning och dryckesval
Glasen tycks mirakulöst alltid vara fyllda till brädden. En torrare och stramare sake lirar finfint med de två feta bitarna av ponzudoftande röding och piggvar som fått ett snabbt dopp i ett tångbad, ”shabu shabu” style. En ny runda hälls upp, denna gång en opastöriserad, ofiltrerad kallbryggd junmai ginjo ”Ice Breaker”.
Även om vi inte behöver någon mer hjälp på traven för att bryta isen socialt (vid det här laget är alla i lokalen mer eller mindre tjenis med varandra) är den fruktigt blommiga saken med hög syra klockren till de nigiris som träffsäkert skickas ut till gästerna. Till de sista bitarna serveras en junmai yamahai-sake, en maffig umamikrallig variant som snyggt matchar fet Fröja lax, eldflammat piggvarsslag och miso pimpad med hjärtmusslor.
Nigiri och teknik vid bardisken
Det är dags för den sista spurten: nigiriserveringarna. Lättheten i utförandet och de snabba skickliga samspelta rörelserna vid skärbrädorna håller oss trollbundna. Nishiki riset har en lite kraftigare textur och kräver en skicklig hand för att kramas till ett perfekt underlag för fiskbitarna.
Läs även: Utsökt sushi i Älvsjö
Det smakas, pratas och skämtas. Aktiviteten är febril på båda sidor om baren. Sushi Sho lyckas med konstycket att servera fullt ös på skyhög nivå, allt paketerat i en härlig tillbakalutad och informell atmosfär - och med total koll på passningsspelet mellan kock och servering.
Höjdpunkter på menyn
- Sojamarinerad hiramasa med finhackad salladslök - lyste tidigt upp smakföreställningen.
- Porös rättika i dashi med senapsmiso och ponzudoft - het och välbalanserad.
- Råräkor, abalone och knivmusslor på djupgrön tallrik - textur- och smakvariation.
- Sojamarinerad äggula med tärnad tonfisk - paradrätt som alltid ingår i omakasen och var ett av kvällens minnesvärda inslag.
- Tonfisktartar på ris - smakade bättre än övriga risserveringar under kvällen.
Kritik och besvikelser
Detta var vår första upplevelse på en restaurang med en Michelinstjärna, men tyvärr levde Sushi Sho inte upp till de höga förväntningarna vi hade. Menyn bestod av 12-13 rätter, vilket i sig är ganska sparsamt för ett ställe av denna kaliber, och märkligt nog avslutades måltiden med en misosoppa istället för en efterrätt. Det kändes som ett antiklimax - vem avslutar en gourmetmåltid med soppa?
En annan besvikelse var att vi inte serverades någon särskilt imponerande fisk. Flera av fiskarna var lättkokta eller “dry-aged”, men ingen av dem bjöd på en smakupplevelse som stod ut. Riset, som är en avgörande komponent i sushi, hade en överdrivet vinägrig smak som överröstade den redan milda smaken hos fisken. Detta resulterade i att varje tugga kändes obalanserad, utan någon “wow”-effekt.
Eftersom vi ville ha mer efter omakasen var slut, beställde vi extraserveringen på otoro (fettig tonfisk) för 200 kr extra, bara för att upptäcka att den serverades för kall; den smälte inte alls i munnen som den borde ha gjort. Vi köpte också till tärnad otoro med kaviar som var mycket bättre eftersom den var i rumstemperatur (200 kr).
Pris, värde och jämförelser
Det enda riktigt minnesvärda inslaget var rätten med sojamarinerad äggula med tärnad tonfisk - en paradrätt som tydligen alltid ingår i omakasen, samt tonfisktartar på ris som smakade bättre än de andra riset som vi fick under kvällen. De två var verkligen utsökta, men resten av måltiden kändes som en besvikelse, speciellt med tanke på priset på 1100 kr per person. Det är svårt att förstå hur det motiverar kostnaden när det är så få rätter där vissa var vegetariska också.
Läs även: Recension: Thai Wok & Sushi
Flera röster jämför med närliggande konkurrenter: ”Tycker det är klart värt att boka in, tycker man får bra pang för pengen, men skippa dryckespaketet (sake) om du inte är speciellt förtjust i det.” Andra menar att Minako var mer prisvärt och gav fler rätter. En återkommande kritik från gäster är att avslutande erbjudanden om fatty tuna/tooropå slutet kan kännas osmakligt: "det som är jobbigt med Sushi Sho är sista 'fatty tuna' tonfisken... vilket ger ganska mycket avsmak tycker jag."
Miljö och service
Miljön på restaurangen var också en besvikelse för oss. Det var väldigt trångt och obekvämt, och det faktum att luftkonditioneringen inte fungerade gjorde att det blev för varmt. Ljudnivån i den lilla lokalen skruvas ner mot slutet och små suckar av välbehag och mmmanden tar över.
Aktiviteten är febril på båda sidor om baren. Det smakas, pratas och skämtas. Instruktioner varvas med anekdoter och gästerna jobbar för att vartenda litet riskorn som balanserar på pinnarna ska landa i munnen.
Gästernas återkommande omdömen
- ”Jag har varit på Sushi Sho 5 gånger, det är OK. Föredrar faktiskt Minako som ligger ett kvarter bort, bättre känsla och mer välkomnande miljö.”
- ”Besökte det för några månader sen, tyckte väl det var helt OK. Men kollar du på priset så var Minako mycket mer prisvärt, du fick fler rätter också.”
- ”Har hört att fler omakases har öppnat som ska hålla måttet i jämnförelse men ej testat.”
- ”Mästaren på Minako lärde upp mästaren som i sin tur lärde upp kocken som har Sushi Sho.”
Sammanfattande tabell: styrkor och svagheter
| Aspekt | Styrkor | Svagheter |
|---|---|---|
| Koncept | Omakase, Michelin-erfarenhet, show vid bardisken | Endast 12-13 rätter, antiklimax i avslutning |
| Mat | Flera höjdpunkter (sojamarinerad äggula, tonfisktartar) | Ojdå-ris med vinägrig smak, få utstickande fiskupplevelser |
| Dryck | Välvalda sakeparningar, bra bredd | Rekommendation att skippa paketet om man inte gillar sake |
| Service & atmosfär | Interaktion, engagerade kockar | Trångt, varmt, ibland obekväm sittning |
| Värde | Vissa rätter mycket bra | Pris vs antal rätter och upplevelse ifrågasatt |
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus. Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar. Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
