Kalle och chokladfabriken (engelska Charlie and the Chocolate Factory) är en skönlitterär barnbok från 1964 av den brittiske författaren Roald Dahl. Boken karaktäriseras av sitt vardagliga och lätta språk, sina detaljerade beskrivningar, och sin genre, som kan beskrivas som science fiction för barn. Detta är karaktärsdrag som går igen i de flesta av Dahls andra barnböcker.
I ett slitet hus bor det två föräldrar, fyra far-och-morföräldrar, och en tunn liten pojke vid namn Kalle Spann. Kalle är en snäll och omtänksam pojke, i linje med många andra barnbokshjältar. Kalles familj är den fattigaste i staden; deras hus är i en bjärt kontrast till husen i omgivningen, och ännu mera så i jämförelse med Willy Wonkas ståtliga fabrik. Kalle drömmer ständigt om choklad, och han får en chokladkaka en gång om året, på sin födelsedag.
Inte långt ifrån huset finns en fabrik, och inte vilken fabrik som helst. Det är Willy Wonkas chokladfabrik, den största och bästa i hela världen. Wonka är den störste och mest uppfinningsrike chokladtillverkaren och han producerar alla sorters fantastiska och delikata sötsaker. Hans dröm är dock att bygga den största och finaste chokladfabriken i världen. Han lyckas till slut med detta företag men med framgången följer naturligtvis även motgångarna.
Bakgrundshistorien: industriellt svek och ensam skapare
På grund av industrispionage som nästintill ruinerade chokladfabriken, tvingades Wonka stänga fabriken för allmänheten och avskeda sina anställda. Eftersom det är hans egna arbetare som smugglar ut hemligheterna till högstbjudande tvingas Wonka till slut avskeda alla sina anställda för att skydda sitt imperium. Chokladproduktionen avstannar men efter ett tag ser man Wonka-fabrikens skorstenar ryka igen.
Läs även: Populär kladdkaka utan socker
Wonka tar världen med häpnad och utlöser masshysteri, när han bestämmer sig för att lotta ut besök i fabriken. Innanför omslagspappret på fem Wonkachokladkakor göms en gyllene biljett som garanterar upphittaren och två av dess familjemedlemmar tillstånd att besöka fabriken. Naturligtvis skapar detta stora nyheter över hela världen.
Handlingen i korthet
Det blir en förfärlig uppståndelse. Stackars Kalle får bara en chokladkaka om året, på hans födelsedag. Kalle vill så förtvivlat gärna ha en biljett, men hur ska han lyckas? Wonka tar med sig barnen och deras föräldrar in till sin fantastiska fabrik och inleder en rundvandring med dem som de sent kommer att glömma.
Kalle lyckas hitta en gyllene biljett och han och hans farfar, Johan (morfar i vissa översättningar kallad farfar Joe), blir insläppta i Wonkas chokladfabrik, där de får möta hans många underbara godisskapelser. Dock finns det en del prototyper som resulterar i ganska hårresande biverkningar. De andra biljettupphittarna uppför sig illa och en efter en råkar de ut för bisarra och riskabla olyckor, som medför att de tvingas lämna fabriken.
De fem biljetthållarna och deras öden
- August Glupsk - en mycket tjock och glupsk pojke, som drack ur Wonkas chokladflod när han plötsligt sögs upp i ett chokladrör som ledde till kolarummet.
- Violetta Fagervy - som tuggat på samma tuggummi i flera månader, testar ett prototyptuggummi innehållande en trerättersmiddag och förvandlas till ett jättelikt blåbär.
- Micke - den överintelligente och våldsamme (sportiga och arrogante i vissa beskrivningar) pojken, representerar högmod och bortskämdhet.
- Erika Salt - en bortskämd flicka som av sin rika pappa får allt hon pekar på; hennes far har köpt upp tusentals chokladkakor för att garantera att hans dotter får en plats i Wonkas fabrik.
- Kalle Spann - den sista och enda kvarvarande Gyllene biljett-upphittaren som, genom sin godhet och ödmjukhet, klarar sig undan fällorna.
Teman och budskap
Ett av bokens budskap är att man inte bör föräta sig på choklad, utan måttliga mängder räcker gott och väl. En annan tydlig moral är att girighet, högmod och självupptagenhet leder till olycka: en efter en lyckas barnen att falla offer för sina egna tillkortakommanden, vare sig det är frosseri, högmod eller fåfänga, tills det bara finns ett barn kvar att vinna det hemliga priset.
Läs även: Djupdykning i Arvid Nordquist Chokladkaffe
Det antyder också författaren i och med att låta Willy Wonkas far vara tandläkare, själva motpolen till att vara chokladfabriksägare. I de mycket omdebatterade och idag kritiserade Vipeholmsexperimenten lät man psykiskt sjuka personer som satt på mentalhem äta kola varje dag utan att borsta tänderna. De skrämmande resultaten lät inte vänta på sig. Hade något liknande gjorts med mjölkchoklad istället för kola hade resultaten troligen sett likadana ut på grund av den höga sockerhalten.
Wonkas avsikt: ett test och en arvinge
Mot slutet av berättelsen visar det sig att lotteriet var en plan av Willy Wonka för att hitta och välja ut sin arvinge. I egenskap av den sista kvarvarande Gyllene biljett-upphittaren får Kalle ärva Herr Wonka. Wonka, Kalle och farfar Joe ger sig ut på en hisnande färd i Wonkas glashiss, som tar dem hem till Kalles stuga för att hämta upp hans övriga familjemedlemmar.
Wonka behöver ett barn som arvtagare därför att han inser att hans egen ålderdom är på antågande. Vägen ut ur detta är att utveckla en arbetsrelation mellan sig själv och den unga arvtagaren, där barnet kommer med sina spontana kreativa idéer som modereras av den vuxnes mognad och erfarenhet. Detta är en fin beskrivning av ett sunt och produktivt förhållande över generationsgränserna.
Bok, filmatiseringar och tolkningar
Boken filmatiserades som Willy Wonka och chokladfabriken (1971) med Gene Wilder som Wonka. Den har också filmats för svensk TV, med Ernst-Hugo Järegård som inläsare till ett animerat bildspel av Bengt Arne Runnerström, regisserad av Lars DO Sjögren. Den kanske mest klassiska tappningen på en berättelse om choklad är Roald Dahls ”Charlie and the chocolate factory”, översatt Kalle och chokladfabriken. Boken har filmatiserats åtminstone två gånger, första gången 1971 då ”Willy Wonka and the chocolate factory” gavs ut med Gene Wilder som Willy och Peter Ostrum som Charlie i rollerna.
Den andra filmen, Tim Burtons Kalle och chokladfabriken (2005), med Johnny Depp som Willy Wonka, är den som de flesta idag är bekant med och har sett. I Tim Burtons film är Willy Wonka (gestaltad av Johnny Depp) lika mycket i förgrunden som Kalle i berättelsen. I denna senaste version är det lika mycket Willys berättelse som Kalles, och jag gissar att det är Burtons egna kreativa inlägg och utveckling av karaktären.
Läs även: Ljuvliga chokladrecept
Burton är dock en ganska så ojämn regissör och uppvisar en spännvidd som rör sig mellan genial finkänslighet till hysteriskt överspel i sin personregi. Något han dock alltid lyckas med i sina filmer är att måla upp en imponerande scenografi blandat med ett starkt visuellt uttryck. Här får tittaren en förståelse för varför Wonka är så allergisk mot ordet ”förälder”. I några underbart typiska Burtonska scener får vi stifta bekantskap med Wonkas pappa, spelad av en Christopher Lee i högform.
Det jag trots allt saknar från den första filmatiseringen är det dolda och underfundiga testet som kommer som en överraskning mot slutet. Gene Wilders Willy Wonka har dessutom frestat barnen att stjäla sin största hemlighet, hans nya mystiska och revolutionerande karamell. Det kan vara så att detta inslag inte alls finns med i Roald Dahls berättelse, men jag tycker ändå att det tillförde en extra dimension i berättelsen som helt saknas i Tim Burtons version.
Skådespelarinsatser och kritik
Johnny Depp gör verkligen ett kanonjobb som Willy Wonka enligt vissa röster, men det finns också kritik: hans rolltolkning känns lite ojämn; även om Depp är skicklig i att lyfta fram Willy Wonkas mörkare sidor och elaka drag känns karaktären samtidigt då och då lite fjollig. Men det är kanske Burtons avsikt att göra Wonka lite androgyn i sin uppenbarelse. Gene Wilder passade bättre som Wonka enligt många, särskilt för hans balans mellan mystik och moralisk prövning i den äldre filmen.
Överlag tycker jag att de andra barnen och föräldrarna också känns som onödigt stela och livlösa karikatyrer. De är ganska överdrivna redan i Roald Dahls bok men det känns som Burton i onödan har drivit det till sin ytterlighet så att budskapet blir för uppenbart. Kalle och hans morfar i synnerhet, men faktiskt i stort sätt hela hans familj, är de enda skådespelarna som gör sina roller rättvisa. De ger dem det liv som förväntas av dessa sympatiska karaktärer.
Visuell stil och produktion
Rent cinematografiskt är filmen en ren fröjd för ögat, vilket jag också kan säga om den underbara scenografin. När man tittar på godislandskapet så har jag svårt att förstå att någon inte kunde låta bli att bli sugen på godis när han ser dessa scener. Allting ser väldigt äkta och smaskigt ut, inklusive chokladfloden. Dock upplevde jag de många CGI-effekterna som bitvis störande och stundtals övertydligt artificiella, i synnerhet i filmens inledningsscener.
| Aspekt | Kommentar |
|---|---|
| Språk | Vardagsligt och lätt, med detaljerade beskrivningar |
| Teman | Fattigdom vs rikedom, girighet, kreativitet, arv, familj |
| Huvudkaraktärer | Kalle, Willy Wonka, farfar Joe, August, Violetta, Micke, Erika |
| Filmtolkningar | 1971: Gene Wilder; 2005: Tim Burton/Johnny Depp - olika ton och fokus |
Roald Dahl var en barn- och ungdomsförfattare som insåg potentialen i att skriva om en chokladfabrik. Många barns dröm är att någon gång få se hur det ser ut i en sådan fabrik eftersom de älskar choklad. Det här är något som har realiserats i Sverige. Det finns nämligen chokladproducenter såsom Marabou som anordnat liknande tävlingar i Roald Dahls anda och faktiskt tillverkat guldbiljetter som följt med några enstaka chokladkakor.
Varför berättelsen håller
Jag älskar Roald Dahl, han har en makalös fantasi och skriver väldigt roliga böcker som passar även för lite äldre. Kalle och chokladfabriken är vad jag vet hans mest berömda bok. Man tröttnar inte i första taget, och med en massa inbakad humor, och samtidigt en något gripande historia gör Roald Dahl detta till ett mästerverk! Min enda synpunkt är beskrivningarna. Jag gillar när man får reda på vad som händer och hur platser och människor ser ut, men ibland känns det lite överdrivet.
Kalle och chokladfabriken är en berättelse som kombinerar sagolik fantasi med moralisk prövning, och som genom sina färgstarka karaktärer och märkliga uppfinningar fortsätter att fascinera både läsare och filmtittare.
