Det finns människor och så finns det vargar. Och så finns det de andra. De som är både och. Varulvarna. Vivian Gandillon är en av de andra. Hon är 16 år, vacker, stark och älskar att förvandlas från människa till varg.
När hennes pappa, flockens ledare, dör i en brand flyttar resten av flocken till stan. Men utan ledare är de rastlösa och flockens unga killar tar stora risker, de uppträder störigt och drar uppmärksamhet till sig. Inte blir det bättre av att Vivian blir kär i en vanlig människokille, en köttkille som man säger i flocken. Vad ska hon med honom till? Människor förstår inte och dessutom är de svaga. Men också ett hot mot flockens säkerhet.
Handlingsöversikt
När den sextonåriga varulvsflickan Vivian förälskar sig i en "köttpojke" (en människa) försöker hela varulvsflocken att varna henne. En del mer eller mindre hotar henne för att hålla henne borta ifrån honom men då lockar han nästan ännu mer. Är kärleken mellan varulv och människa möjlig?
Aidan, köttkillen, är så annorlunda. Vivian älskar honom för att han är snäll, omtänksam och avspänd. Inte alls lika aggressiv och stöddig som killarna i flocken. Och han gillar att läsa om druider, magi och varulvar. Visst kommer han att förstå henne? Och han kysser så försiktigt. Vivian skulle vilja bitas, bara lite, och visa vem hon verkligen är. Det är svårt att passa in i både den stökiga varulvsflocken och bland vanliga människor. Hon måste välja. Vad smakar godast: blod eller choklad?
Läs även: Populär kladdkaka utan socker
)
Flockdynamik och maktspel
En tvättäkta, sextonårig varulv. Hon är stark, vacker och älskar att förvandlas en varg varje fullmåne. Men i flocken är allt inte som det ska. Sedan Vivians pappa - flockens ledare - dog har det bråkats en hel del om vem som ska bli den nya ledaren, och om vem som ska paras ihop med vem.
I boken framställs flocken som patriarkalt styrd och utan en tydlig ledare blir de rastlösa. Flockens unga killar tar stora risker, uppträder störigt och drar uppmärksamhet till sig, vilket hotar både deras anonymitet och säkerhet i stan.
Tematik: identitet, tillhörighet och förbjuden kärlek
Eftersom huvudpersonen (flickan) sedan är en varulv kretsar berättelsen också kring det klassiska supernatural-problemet vid förhållanden: berätta sanningen för människan eller låta bli? Handlingen är egentligen inte så mycket mer invecklad än så. När den sextonåriga varulvsflickan Vivian förälskar sig i en "köttpojke" försöker hela varulvsflocken att varna henne.
Det är svårt att passa in i både den stökiga varulvsflocken och bland vanliga människor. Hon måste välja. Vad smakar godast: blod eller choklad?
Läs även: Djupdykning i Arvid Nordquist Chokladkaffe
)
Berättarteknik och stilkritik
Handlingen är inte mer invecklad än så. Vilken medioker författare som helst borde kunna klara av att skriva en berättelse kring det temat. Att sedan flickan är en varulv och pojken är människa gör det lite orginiellt, och jag hade önskat att det för en gångs skull var en lite nytänkande bok där pojken väljer att ändra på sig, eller där de i alla fall klarar av att leva i symbios med varandra, men nej. Pojken flippar ut när han får reda på att flickan är en varulv, och sedan försöker han döda henne och flickan blir istället tillsammans med varulvsflockens alfahanne, som egentligen inte alls är speciellt sympatiskt.
Och varulvarna i den här boken är inte alls så orginella egentligen, utan beter sig som Varulvsflock Standardtyp 1A; de är med andra ord vildsinta och slafsiga. Allt det ovan kan jag se mellan fingrarna på, och det hade kunnat vara en sån där mellanbok: inte jättebra, men inte totalt värdelös heller.
Men textbindningen är så fruktansvärt dålig att jag funderar över om redaktören var full när hon läste manuset. Och korrekturläsaren likaså. Texten hänger knappt samman. Det är en stor brist på alla typer av pronomen, men främst de reflexiva. Det hände flera gånger att jag stannade upp och tänkte någonting i stil med "men, var det inte han som gick ut ur rummet nyss?".
Det är faktiskt inte okej att skriva böcker på det sättet. Och titeln då? Blod och Choklad låter ju som en väldigt intressant kombination. Precis i början av boken finns det ett citat som någon annan har skrivit som anspelar på en smak av blod och choklad, men det är också det enda. Värdelöst, tycker jag.
Jämförelse med filmatiseringen
Jag hittade Blood and Chocolate, en varulvsfilm från 2007, på Netflix. Tydligen baserar sig filmen löst på en bok med samma namn. Fast extremt löst - likheterna är i stort sett titeln, namnen på karaktärerna och att det handlar om varulvar i kärleksdrama. Men hur varulvarna funkar, åldern på huvudpersonen, var historian utspelar sig, relationer mellan karaktärer osv har tydligen bytts ut.
Läs även: Ljuvliga chokladrecept
Filmens tolkning av varulvar: Att vara varulv är något man föds som, det är ärvs inom släkten. Den som är varulv kan förvandla sig frivilligt när som helst. Förvandlingen framställs som att de hoppar i luften, ett sken omringar personen, och de förvandlar sig till en varg. Varulvsformen spelas alltså av riktiga vargar. Varulvarna kan bara dö genom att brännas, eller genom att skadas av silver. Faktum är att silver är extremt giftigt för varulvar, oavsett form.
Det är en hel del action och så i filmen, och det är dessa bitar som jag tycker görs ganska väl. När någon stackars människa springer ifrån en enorm flock med vargar i skogen, så är det spännande. Skådespeleriet emellan actionsekvensera är dock varken superpinsamt eller något imponerande, bara mellanmjölk. I stort sett, att det var riktiga vargar med i filmen var en bonus för mig.
Slutgiltigt omdöme från recensenten
Jag gillade inte den här boken särskilt mycket. Kärleksbeskrivningarna är dåliga, och killen som Vivian blir ihop med faller för henne direkt, utan att ens lära känna henne först. Eftersom författaren har insett att det blir för enformigt med bara kärlek har hon lagt till en mordhistoria där Vivian misstänks. Det känns bara jobbigt att läsa. Det känns som om författaren har försökt skapa en ny sensation i Twilight-stil.
Den här boken lever endast på Twilight-hypen. Boken kom ut första gången 1997 och jag har aldrig hört talas om den förrän nu, när svenska förlag letar med ljus och lykta efter varulvs- och vampyrböcker. BonnierCarlsen hittade den här i någon dammig gammal vrå, och ärligt talat, de borde ha låtit den ligga kvar.
| Aspekt | Kommentar |
|---|---|
| Huvudtema | Kärlek mellan varulv och människa; identitet och tillhörighet |
| Protagonist | Vivian, 16 år, varulv |
| Konflikt | Flockens förväntningar vs personlig frihet; förbuden relation |
| Styrkor | Tematisk potential; actionsekvenser i filmversion |
| Svagheter | Textbindning, karaktärsutveckling, stereotyper |
Utdrag ur boken: Det blir inget. Det finns inget i den här boken som är tillräckligt bra för att återges. Jag ber förresten om ursäkt för spoilern ovan, men den här boken är så usel att den inte är värd att läsa i alla fall.
